Det där med rättigheter och tankesätt

Tänkvärt

Kortet är en del av Diakonias "ge bort en rättighet"-kampanj och går att hitta här
Pengarna för kortet går till Diakonias arbete för att förbättra människors rättigheter. 
 
En mur är bara en bro på högkant. Tänk så fantastiskt det är att vi kan tänka så. Tänk att samma muren som hindrar oss också är den som vi kan använda som en bro för att ta oss till andra sidan. Bara vi tänker om. Bara vi vrider på den. Bara vi väljer att se möjligheterna istället för problemet eller hindret. Tyvärr är det inte så "bara" dock. Det är inte så lätt, även om vi önskar det. Men jag tror definitivt att vi kan bli bättre på det! 
 
Genom livet tror jag att vi är med om så många händelser, möter så många människor som på ett eller ett annat sätt formar våra liv. Både positivt och negativt. Men jag tror också att vi på något sätt kan välja (i alla fall lite) hur detta sätter sina spår på en. Det genom att istället för att lägga fokuset på den här muren, lägga det på möjligheterna. På bron. Vi kan fokusera på det negativa, det som bryter ner oss. Eller så kan vi fokusera på det vi faktiskt får ut av händelsen som bygger upp oss som människor. Som får oss att få en annan insikt i oss själva. Som får oss att bli starkare. Att bli bättre.
 
Jag hade på många sätt och vis en väldigt jobbig tid under början av högstadiet. Jag blev mobbad av mina två bästa kompisar. Något jag innerligt hoppas att ingen annan ska behöva uppleva. Jag kände mig verkligen som ingen alls. Som att jag inte betydde någonting. Men även om det var en väldigt tuff tid så skulle jag inte gå tillbaka och ändra på något. Jag gjorde inte något fel. Jag gjorde inget för att förtjäna det. För ingen, någonsin, förtjänar det! Men jag har faktiskt kommit ifrån det starkare! Det tog ett tag. Jag var nog mer nedbruten än vad jag först trodde. Jag förstörde en relation med en fantastisk kille som jag idag tack och lov kan säga är en nära vän. Jag var helt enkelt för trasig då. För osäker på mig själv. Men jag har också lärt mig så mycket om mig själv. Jag har en annan respekt för mig själv. En respekt som gör att jag faktiskt kan välja bort att umgås med människor som bara för med negativ energi. Och det är jag glad för! 
 
Mobbningen är för mig idag inte den där muren som hindrar mig. Utan det är bron som har gjort mig till en bättre person. Som har lärt mig så mycket, både om mig själv och andra! Den stora frågan är väl bara, hur gör man det? Hur ser man bron? Jag vet inte om jag har något riktigt svar på det. Men jag vet att det är möjligt! 
 
 

Proud to be a geek!

Om mig, Tänkvärt

I am a geek! Då var det sagt! Jag är också väldigt stolt över att vara en nörd! Är inte du?
Detta inlägg är tillängnade till alla andra nördar där ute men också ett inlägg för att visa varför man ska vara stolt över att vara en nörd!
Och varför man vill ha nördar som kompisar!
 
Men först och främst kanske vi ska börja med att bena ut skillnaden mellan engelskans "nerd" och "geek" då detta brukar förvirra många.
 
Kort definition: (läs mer? -> källa)
Nerds: är smarta men har oftast inte något socialliv, är blyga och tillbringar helst tiden med att studera
Geeks: är besatta av vissa saker och lägger mycket tid på dessa intressen. Är sociala men umgås helst med andra geeks
 
I svenskan har vi bara ett uttryck, nämligen nörd. Min erfarenhet är dock att man ofta kan var både och så att det ändå inte är någon stor skillnad mellan nerd och geek. Därför kanske det inte spelar så stor roll att vi i svenskan bara har ett ord! Däremot känner jag mer igen mig själv i geeks, även om jag också gillar att studera är jag inte nördig på det sättet att jag sätter plugget först alla gånger.
Varför vill man då vara kompisar med nördar/geeks? Jo...
 
 
1. Aldrig en tråkig stund
Det är seriöst omöjligt att ha en tråkig stund, åtminstone om du är på samma nivå själv. Det finns alltid något som får en geek att hoppa av glädje. Dessutom så hjälper punkten under.
 
2. Geeks är kreativa och har fantasi!
Att sitta och fundera på hur sina favoritkaraktärer skulle vara om de var i ett annat sammanhang och långa diskussioner där fantasin och kreativiteten målar upp en massa olika senarion är inte alls ovanligt för geeks. Det gör att var man än är så finns det alltid något att roa sig med!
 
3. Geeks är äkta!
Vadå bry sig om vad andra tycker? Geeks är sig själv i alla lägen. Det spelar ingen roll om andra tittar konstigt för vad andra tycker är inte det viktiga. Geeks är genuina helt enkelt!
 
4. Det är lätt att köpa presenter till geeks!
Det behöver inte vara något stort och dyrt. Vad som helst relaterat till deras besatthet kommer göra de gladare än något annat!
 
5. Geeks är smarta!
Behöver du hjälp med skolan? Eller kanske med datorn? En geek kan oftast hjälpa dig, eller har någon i sitt umgängskrets som kan hjälpa!
 
6. Geeks är passionerade!
Det handlar inte om att göra saker och ting halvhjärtat. Det är allt eller inget. Älskar man något så gör man det av hela sitt hjärta!
 
7. Geeks är förstående
Det spelar ingen roll vad för konstiga saker du är besatt av. En geek förstår det för hen har själv sina konstiga sidor! ;)
 
Fick denna i födelsedagspresent av min kompis William nu när jag fyllde 20 år!! Älskar den!!
 
En nackdel med geeks är dock att det kan vara väldigt svårt att komma in i en grupp geeks om du inte har samma tankesätt och förstår dem. Utifrån kan nördiga grupper ofta ses som väldigt "konstiga" och där väldigt mycket handlar om "inside jokes". Men när du väl har kommit in i en sån grupp är det inte en tråkig stund!
 
De flesta av mina kompisar, i alla fall i Luleå, är lika nördiga (om inte värre) än mig! Under min gymnasietid var vi ett gäng tjejer där vi alla var nördar. Det gjorde att min gymnasietid var så fruktansvärt rolig. Det fanns verkligen inte en tråkig minut för vi hittade alltid något att skratta åt! Jag tror dock att resten av klassen och lärarna tyckte vi var helt knäppa. Men det gjorde inte så mycket! Vi hade faktiskt en gång då två lärare frågade oss (inte illa menat) om vi alltid var så där och vi kom fram till att ja, vi är nog faktiskt så där nördiga 99% av all tid vi spenderar tillsammans! Men det är underbart! Jag saknar verkligen det där!
 
Så nu undrar ni kanske vad är jag besatt och nördar över?
Fotografering, Game of Thrones, Star Trek, böcker, bakad sötpotatis, Star Wars, Harry Potter, yoga, Lord of The Rings, Doctor Who, styrketräning, allt relaterat till Marvel Comics, The Big Bang Theory, Troja, té, frystorkade jorgubbar, DIY / pyssel . . .  Listan kan göras lång ;)
 
 
Så nästa gång någon kallar dig för nörd:
Le och var stolt över att du är en genuin, rolig, ärlig och fantasifull person som har kvar barnsinnet och kan älska av hela ditt hjärta!

Livshistoria

Tänkvärt, Vardagligt

 
Har varit en ganska lång dag idag, trots att jag inte började skolan förrän kl 13! Min förmiddag försvann i en blinkning då jag satt och förberedde mig inför eftermiddagen i skolan. I kursen vi läser som heter personlig professionell utveckling hade vi idag i uppgift att prata om vår egen livshistoria. Så på förmiddagen satt jag någon timme och bara kollade på gamla bilder och försökte sätta ihop de till ett bildspel. 
 
Det känns väldigt speciellt att prata om sitt liv bara så där. Visst har man vid tidigare tillfällen berättat om delar av sitt liv för vissa personer. Men att i princip berätta om sitt liv från födsel till idag, både jobbiga och glada saker, känns annorlunda. Ens livshistoria har verkligen påverkat hur man är som person. Det finns verkligen  vissa händelser och vissa personer som har haft en stor påverkan på ens liv. Vissa finns fortfarande kvar, vissa är ett minne blott och vissa är kanske någonstans där mitt emellan, inte riktigt säker på åt vilket håll man är på väg. Men det är väl så livet är?
 
 
 
 

#Varjedag

Diakonia, Tänkvärt

[Bild från Diakonia]
 
8 mars. Internationella kvinnodagen. En fantastisk dag att uppmärksamma allt som görs och har gjorts för jämställdhet. Men det finns en lång lista på ojämlikheter som fortfarande behöver arbetas med. Visste ni till exempel att 100 länder i världen har lagar som bekränsar kvinnors möjlighet att ta de jobb de vill? Att 18 länder har en lag som säger att män kan hindra sin fru från att ta jobb? Att 76 länder har lagar som trakassera och kriminaliserar människor på grund av deras sexulla läggning?
 
Därför bör vi inte jobba med och uppmärksamma jämställdhet en dag, utan varje dag! På bilderna ser ni fyra av Diakonias fantastiska samarbetspartner och vad jämställdhet betyder för dem! Var med ni också, hashtagga #varjedag och berätta varför ni tycker det är viktigt att arbeta med jämställdhet eller dela en av bilderna från Diakonia!

Diakonia och diakoniaaktivister

Diakonia, Tänkvärt

Vissa av er kanske vet att jag är Diakoniaaktivist då jag lite förstrött brukar nämna Diakonia då och då i mina inlägg.
Två uppkommande fråga är dock ”vad är Diakonia?” och ”vad innebär det att vara diakoniaaktivist?”.
Jag har dock aldrig gett er något riktigt svar på det utan har mer eller mindre bara skjutit upp det.
Men jag tänkte ge er en liten förklaring nu!
 
Om ni inte orkar läsa hela inlägget kan jag rekomendera att se videoklippen lite längre ner i inlägget istället!
 
 
Om Diakonia:
Diakonia är en biståndsorganisation som arbetar i över 30 länder runt om i världen. Fokuset ligger i första hand på långsiktigt bistånd och att jobba med de strukturer som finns i lander. Det gör Diakonia genom att gå in och stötta partnerorganisationer i de länder de är verksamma för att de själva ska kunna ta sig ut ur fattigdom och förtryck. Det av anledningen att Diakonia tror på att det är invånarna i landet som själva vet bäst vad som behövs göras i landet.

Diakonia arbetar med fem temaområden - mänskliga rättigheter, demokrati, social och ekonomisk rättvisa, jämställdhet samt konflikt och rättvisa - och stöttar drygt 400 lokala organisationer som arbetar med dessa frågor i sina hemländer. Dessa eldsjälar har verkligen förvandlat sin ilska till drivkraft och har uppnått så mycket, även om mycket arbete fortfarande finns kvar att göra. Till exempel har vi Ghada Abdel Raof som jobbar mot kvinlig könsstympning i Egypten.

Jag valde att engagera mig för Diakonia just för vad organisationen står för. På träffen vi hade i måndags gjorde diakonias jämställdhets rådgivare, Jenny, en liknelse om en läckande vattenkran. Om andra organisationer försöker fånga upp vattnet i en stor skål försöker Diakonia hitta problemet bakom, och stänga av kranen. Detta är något jag tror väldigt starkt på!

- vill ni veta mer om Diakonia kan ni trycka här -

En video om Diakonia & en video om att vara aktivist

Om diakoniaaktivister:
Känner du att du vill vara med och göra en förändring i världen kan att bli diakoniaaktivist vara något för dig. Just nu finns det fyra grupper där jag själv är med i Stockholmsgruppen (det är också superenkelt att starta nya grupper)! De flesta grupperna träffas en gång varannan vecka och består av framförallt studenter. Många har någon anknytning till kyrkan men det finns många som inte alls är troende också. Det är alltså inget "krav" att vara kristen utan det spelar ingen roll vilken religion man tillhör, eller inte tillhör.

Vad gör då diakoniaaktivister? Vi arbetar framförallt med att sprida information och få människor i Sverige att uppmärksamma och ställa krav på till exempel våra politiker. Det kan vi exempelvis göra genom olika kampanjer. 2014 hade vi en kampanj om skatteflykt - om ni har dålig koll på vad skatteflykt är rekommenderar jag er att se detta youtube-klipp som beskriver det väldigt bra! Då var jag och några andra i aktivistgruppen ute i klasser på gymnasiet och berättade vad skatteflykt innebär plus att jag uppmanade de att skriva på en namninsamling (som den gång var i form av ett spel) som vi sedan överlämnade till regeringen. Jag fick också chansen att fråga Jan Björklund [L] om skatteflykt där hans svar ungefär blev ”jag måste tyvärr säga att jag inte är insatt i det ämnet”. Detta, att våra politiker inte ens vet var det handlar om är en väldigt viktig anledning till varför vi måste prata om dessa ämnen! Pratar man med människor i andra länder säger de att det vi i Sverige kan göra är att påverka politiken, för då vi påverkar politiker och människor i Sverige så märks det också där!

Varför bli just diakoniaaktivist? Förutom allt bra Diakonia står för så är det verkligen sjukt kul att vara diakoniaaktivist! Förutom att jag får känna att jag gör skillnad och får träffa så intressanta människor så lär jag mig väldigt mycket! Varje termin har vi så kallade aktivisthelger (ska på en imorgon, jippi!!) där vi träffas från alla aktivistgrupper, lär oss om nya saker, får ta del om framtida kampanjer och så mycket mer. Man brukar vara så sjukt motiverad och peppad efter dessa helger! Nästan så att det känns som att man kan förändra hela världen, haha! Förutom dessa träffar är vi varje sommar ut på festivaler runt om i landet där vi pratar om Diakonia och våra kampanjer.

Att vara diakoniaaktivist ska heller inte kosta någonting! Det arbete vi som aktivister gör är så viktigt och det ska inte spela någon roll vad man har för ekonomi om man ska kunna vara med eller inte. Därför står Diakonia för till exempel mat och boende vid behov under aktivisthelgerna!

- vill ni veta mer om diakoniaaktivister kan ni trycka här -
 
[Bild från Diakonia]

Var hittar du Diakonia?
Om ni tänker på det så kommer ni se att Diakonia kommer dyka upp och synas mer och mer. Bland annat är det inte allt för ovanligt att se anställda på Diakonia på nyheterna. Diakonia finns också på ett antal olika sociala medier:

Hemsidan
Facebook
Twitter
Youtube
Instagram @diakonia_sweden
Diakoniaaktivisters instagram: @diakoniaaktivister

Jag hoppas att ni blev lite klokare av detta inlägg och att ni känner att ni vill vara med och göra skillnad! Har ni några frågor så är ni så välkomna att fråga!
Har ni hört talas om Diakonia tidigare?

Ett stort tack!

Tänkvärt

Jag vill säga ett stort TACK till er alla för all respons jag fått på mitt inlägg om våld i nära relationer! Tack för era vänliga ord, men framförallt tack till alla som valt att dela med sig av sina egna erfarenheter och tankar, både i kommentarerna, via formuläret eller via andra sätt tagit kontakt med mig! Alla kärlek till er! <3
 
Detta var vad ni svarade i det lilla formuläret i slutet av inlägget...
 
Jag skrev inlägget med hopp om att verkligen sprida ämnet, få personer att uppmärksamma och prata om det! Tycker därför att det var extra kul hur många det var som var in och läste inlägget. Jag tycker dock inte att vi ska stanna där, utan skriv själva om ämnet, dela det! Ju fler som uppmärksammar det desto bättre! Ju fler som vågar ställa en direkt fråga kan faktiskt rädda liv. Ibland krävs den där raka frågan för att man ens ska kunna hitta en öppning till att berätta. Så prata om det, sprid ämnet och våga fråga!
 
I inlägget skrev jag ingenting alls om vilken koppling jag själv har till våld i nära relationer. Jag har tack och lov själv aldrig upplevt något! Jag har växt upp i, och har fortfarande, ett lugnt och tryggt hem och kanske just för jag har den bilden av att leva utan att behöva vara rädd och bara få mötas av villkorslös kärlek så vill jag att alla ska få ha det så! Jag började intressera mig för våld i nära relationer ungefär under högstadiet. Det var efter att min mamma, som är socionom, gick en utbildning i Alternativ till Våld vilket är en gruppbehandling för våldsutövare, som jag började lära mig mer om ämnet. Efter det, och då speciellt under gymnasietiden, fördjupade jag mig ännu mer i ämnet. Det slutade med att jag skrev mitt gymnasiearbete om behandling för barn som under sin uppväxt bevittnat eller själva blivit utsatt för våld i hemmet. Nu läser jag själv till socionom och skulle i framtiden vilja jobba just med våldsexponerade barn! Jag tycker att barnen ofta glöms bort, men det är så viktigt att när man pratar om våld i nära relationer också gör det ur ett barnperspektiv. Barnen ser, hör och märker så mycket mer än man tror! Och det påverkar dem. Det kanske ska vara nästa inlägg jag skriver om ämnet. Ett inlägg om barnens sida! Skulle det finnas ett intresse för det? Vi får väl se vad som händer... ;)
 
Om ni nu har läst detta och undrar vilket inlägg jag menar så hittar ni det inlägget här  !

Vågar du prata om det? Vågar du fråga?

Böcker, Samarbeten, Tänkvärt

Idag tänkte jag ta upp ett väldigt viktigt ämne med er, så förbered er på ett långt inlägg även om jag idag endast kommer nudda vid ytan! Nu under bokrean köpte jag ”En vacker dag lämnar jag honom” och det tog inte många timmar innan jag hade läst ut den. Det var verkligen en bok som berörde mig djupt och jag känner att det är viktigt för mig att uppmärksamma den!

Boken är en sann berättelse om författaren, Maria Blomqvists, liv. Ett liv där det onormala har blivit normalt. Där gränsen mellan kärlek och förtvivlan och rädsla inte är långt ifrån varandra. Det är en historia om hur det är att leva i en relation med en man som är våldsam. Om att tappa greppet om sig själv och om svårigheten att inse att den enda vägen ut är att lämna honom. Det är också en bok som visar på svårigheten för människorna i ens omgivning att greppa händelserna.

[inte mina bilder]

Vad är våld i nära relationer? Med det menar man att man lever i ett förhållande som präglas om psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld. Det kan vara att ens pojkvän använder ord som hora, subba och på olika sätt trycker ner en verbalt. Det kan vara rent fysiskt våld som slag och sparkar. Eller så kan det vara sexuellt våld där han tvingar sig på dig, tvingar dig till saker du inte vill. Men det kan också handla om att du som barn växer upp och ser hur din pappa är våldsam mot din mamma. Majoriteten av de som utsätts för våld i nära relationer är kvinnor. Därför kommer jag i detta inlägg referera den våldsutsatta till kvinnor. Det är dock värt att poängtera att även män är utsatta och att det då framförallt handlar och psykiskt våld!
 
Tyvärr är våld i nära relationer så mycket vanligare än vi tror! Man kan räkna med att var tredje kvinna i världen någon gång under livet utsätts för fysiskt eller sexuellt våld [källa]. Det innebär alltså att ställer du dig på gatan och räknar antal kvinnor som passerar räcker det med att räkna till tre så har du stött på någon som är utsatt. Det är sjuka siffror…

Men hur mycket pratar vi om våld i nära relationer egentligen? Hur mycket vet vi om det? Jag tror på att vi måste prata mer om vad våldet innebär och gör för alla inblandade. Det absolut viktigaste att komma ihåg är att våldet alltid är en ensidig handling och att ansvaret ligger på våldsutövaren! Vad han än säger så är inte DU orsaken bakom våldet. Du får honom inte att bli våldsam! Du förtjänar inte att bli utsatt för våld! Ansvaret ligger på honom! Det är också viktigt att komma ihåg att blir du utsatt för våld är den enda lösningen att lämna honom! Det är lätt att tänka att våldet bara är en engångshändelse, att det inte kommer hända igen eller att det hade kunnat vara värre. Men sanningen är den att det händer inte bara en gång, oftast upprepas det om och om igen.
 
[inte mina bilder]

Som person som står utanför är det också viktigt att våga fråga vid den minsta misstanke om våld! Fråga ”hur är det egentligen?” eller ”är du utsatt för våld i din relation?”. Visa att du finns där och att din kompis kan berätta för dig om det är något som händer! Våld i nära relationer är verkligen en stor familjehemlighet som man inte pratar om utanför hemmets väggar. Man skäms för det som händer eller tror inte på att någon skulle lyssna och ta en på allvar. I många fall kan det vara så att den våldsamma partnern har varit så kontrollerande att man helt har tappat kontakten med både familj och vänner. Man kanske inte har någon att anförtro sig till då. Så även om du är en nära vän, familjemedlem, arbetskollega, chef, läkare eller egentligen vem som helst - FRÅGA! Den där lilla frågan kan göra så stor skillnad. Det kan vara den frågan som får en att berätta om ens en smula av allt man har varit med om. Men ta inte på dig vatten över huvudet och agera terapeut. Visa att du finns där och uppmana personen att söka hjälp. Oftast bär denna person med sig så djupa sår att hon kan behöva professionell hjälp. Huvudsaken är att du vågar bryta tystnaden utan att lägga skuld och skam på kvinnan! Det är lätt att säga "det är bara att lämna honom", med det är väldigt mycket svårare att verkligen göra det. Så tänk på det!

 
Vill ni veta mer? Jag har som jag skrev i början av inlägget bara nuddat vid ytan. Det för att detta inlägg inte skulle bli längre än det redan är. Jag har till exempel inte ens nämt hur våld påverkar barnen som bevittnat det... Jag kan dock starkt rekommendera er att gå in och läsa på >> Våld mot Nära <<. Det är en fantastiskt bra hemsida där du verkligen kan få så mycket information. Både om du själv är våldsutsatt, närstående eller är den som utför våldet. Hemsidan har en ”panikknapp” som gör att du snabbt kan lämna hemsidan och dölja besöket. För dig som bor i Norrbotten finns det också där en samlad lista på var du kan få hjälp.

[Sony A5100]

I samband med detta inlägg har jag också fått äran att lotta ut hela tre upplagor av ”En vacker dag lämnar jag honom” i samarbete med bokförlaget bakom boken! Jag rekommenderar er verkligen att läsa denna bok då den verkligen är fantastiskt och visar en sådan äkta och upplysande bild av hur det är att leva med våld i nära relationer. Vare sig ni själva har någon slags anknytning till våld i nära relationer eller inte så tror jag att alla borde få bättre insikt i vad det innebär. Allt ni behöver göra för att vara med i utlottningen är att kommentera att ni vill vara med! Jag kommer presentera vinnarna på söndagkväll! (Ange gärna din mejladress eller blogg så att det blir lättare för mig att kontakta dig)
 
 
Slutligen vill jag avsluta detta inlägg med att fråga er hur är det egentligen? Har ni varit eller är ni utsatta för våld i nära relationer? Detta lilla formulär här under är helt anonymt. Ni kan svara där om ni vill. Eller låta bli. Ni får också gärna dela med er om era tankar i kommentarerna eller mejla mig [fannyfredrica.blogg@hotmail.com].
Ni är fantastiska personer som förtjänar det bästa i livet, vad som än händer, kom ihåg det! <3
 
 
Skapad med SurveyMesh

It is all about a smile

Tänkvärt

 

Mina tankar om träning

Träning & Hälsa, Tänkvärt

Just nu har jag krupit ner under täcket efter ett snabbt mage och ryggpass på gymmet. Var riktigt skönt att träna, hade dock gärna haft lite mer tid på mig då jag hade velat göra någon mer magövning men tiden räckte helt enkelt inte till då vi hade en tid att passa. Men så är det ibland och då får man acceptera det. Jag älskar att träna, röra på mig och vara aktiv. Allt från ett tugnt gympass, till en paddeltur i kajaken, promenader eller ett svettigt konditionspass. Varför? Jo för att det får mig att må så himla bra. Det får mig på bättre humör, jag sover bättre, har högre förmåga att koncentrera mig och jag känner mig piggare. Sen ska vi inte glömma att jag kan äta mer också ;)
 
Men även om träning ger en massa positiva effekter går det inte att undgå pressen som kan uppstå. Det kan vara allt från att man själv har sagt att man ska träna varje dag och när man inte kan leva upp till detta känner man att man har misslyckas. Eller att man jämför sig för mycket för andra, kanske genom utseendet eller styrkan. Ja pressen kan vara stor. Men som jag ser det är också du som skapar pressen. Medvetet eller omedvetet. Jag har för mig själv som en grundregel att det är okej att skippa en träning då och då. Det är okej att äta onyttigt någon gång för jag kan inte lyckas hela tiden. Jag är imponerad på till exempel min pojkvän som kan ha en sådan diciplin med sin träning. Det har gett honom fantastiska resultat och han vill verkligen ha sin träning så diciplinerad. Men jag är inte så, jag skippar hellre träningen och sover någon extra timme istället för att åka iväg till gymmet kl fem på morgonen bara för att det är den enda tiden på dagen jag hinner träna. Det är så jag är som person, jag har inte samma diciplin som han har punkt. Jag kan därför inte heller tvinga mig själv att vara så stenhård för att gör jag det kommer träningen tappa det som jag tycker är roligt och istället bli till en stor press. 
 
Istället har jag valt att fokusera på mig själv, utifrån var jag står. Jag har inte samma diciplin så jag kommer inte nå samma resultat som min pojkvän på samma korta tid. Men vet ni vad? Det gör ingenting för jag kommer inte ge upp. Varenda lilla träningspass räcknas och jag kan utvecklas varenda dag och bli en bättre version av mig själv. Det går inte alltid på en rak linje uppåt utan vi har alla våra bätte och sämre dagar och perioder. Men det viktigaste är att jag gör det för min egen skull, på mina villkor!
 
Inte mina bilder, alla är hittade på We Heart It.

Höst boost

Tips, Tänkvärt

Nu när hösten sakta men säkert börjar närma sig och man kan känna kylan komma och se färgerna ändra sig tänkte jag att det skulle vara passande med en liten höst boost för att göra hösten lite roligare! Jag har planerat inlägg för den närmaste månaden fulla med tips för att klara av mörkret. Såååå....
 
 
 
 
Ha myskvällar med bästa vännern, titta på en film eller ha seriemaraton
Testa något nytt recept för att lyxa till veckan
Dra med dig en kompis på ett träningspass
Svep om dig i en filt med en kopp te och läs en bra bok
• Tänd värmeljus. Obs! Kom bara ihåg att släcka dem också!
• Ta en promenad med kameran och fånga alla härliga höstfärgerna
Gräv inte ner dig i skolarbeten. Ibland måste man prioritera
• Sluta jämföra dig med andra och gör dig själv till den viktigaste personen i ditt liv!
 
Under de närmaste veckorna kommer det då dyka upp inlägg om några av punkterna i listan. Alla inläggen kommer också länkas i det här inlägget för att göra det enklare att hitta sedan. Det kommer alltså dyka upp inlägg fulla med film-, bok- och serietips. Recept, fotografering och träning. Det kommer också dyka upp inlägg om att hantera stress i skolan och boosta självkänslan. Så missa inte det!