Tanzania, Rafiki - Del 1

Resor

Det var länge sen jag kom hem från Tanzania nu så tänkte att en sådan här dag, då man hör regnet smattra mot taket, blir perfekt att sätta mig ner och försöka dela med mig av min upplevelse. För den har verkligen varit otrolig och är så glad att jag har fått chansen att vara med om det! Så jag tänkte att jag börjar från början.
 
Gruppbild
KORT OM RESAN
I något år nu har EFS kyrkan haft ett konfirmationsläger kallat Rafiki, vänskap, i Tanzania tillsammans med tanzanianska ungdomar och ledare. Och det var det jag fick turen att vara en del av detta år. Vi var 17 stycken från Sverige som åkte iväg, åtta konfirmander, fyra ledare och fem unga volontär ledare, vilket var vad jag var. Tillsammans med 16 tanzanianer från runt om i landet skulle vi bo två veckor och få lära känna varandra, våra olika kulturer och Gud.
 
 
KORT FAKTA OM TANZANIA
Tanzania är ett land på 945 203 km2 (mer än dubbelt så stort som Sverige) i östra Afrika med ungeför 38 miljoner invånare. Det har varit en brittisk koloni men på 60-talet blev landet självständingt och är nu en republik med Jakaya Mrisho Kikwete som president sedan 2005. Det officiella språket är swahili men det finns hur många klaner som helst där alla har sitt eget språk.
 
TANZANIANSKA MÄNNISKORNA
Jag har alltid vetat om att det finns så många människor som har det riktigt fattigt och som får kämpa varje dag för att få mat på bordet. Trots att jag egentligen visste så kom det som en chock att se hur risigt så många hade det och deras inställning till det hela. Vi såg hus, eller snarare skjul, byggda av rostig plåt bredvid soptippar där en hel familj bodde och utanför satt det barn i fyra års åldern och hjälpte till med disken och maten. Men de såg inte alls ledsna ut. Det enda de utstrålade var glädje och kärlek. Över allt vi gick såg vi hur alla hjälptes åt, spelade ingen roll om man var ung eller gammal, vänner eller inte. Behövde någon hjälp med det minsta så var det någon som kunde hjälpa. I småbutikerna efter gatan såg man hur det hjälpte varandra med växel om det var någon som handlade något. De hade den där kärleken som jag ofta kan sakna här i Sverige där vi står flera meter från varandra på busshållsplatserna. Det är inte samma värme här som man såg där borta.
 
 
CULTURAL UNDERSTANDING
Varje dag hade vi något vi kallad för Cultural Understanding där vi satt i blandade smågrupper och pratade. Vi hann verkligen prata om mycket och vi upptäckte många skillnader mellan våra liv, men också många likheter. Varje dag hade vi då ett ämne som till exempel kunde vara ungdomskultur, relationer, äktenskap, sex, rättigheter för män och kvinnor, skola, droger eller sjukdomar och död.
 
Det som jag tror att vi svenskar hade svårast att förstå var skillnaden mellan våra kulturer när det kommer till alla sorters relationer. De berättade att de inte fick ha pojkvän eller flickvän före de var 18 år och i många fall hade deras föräldrar mycket att säga till om när det gäller vilka de får och inte får dejta. Homosexualitet är olagligt där borta och medan vissa av tanzanianerna var glatt förundrade över hur det är lagligt i Sverige och hur vi tycker att det är helt okej så var det andra som tyckte att det stred mot naturen och att om man var homosexuell var man inte frisk och inte en sann kristen. Det var man heller inte om man tyckte det var okej att andra är homosexuell. Barn före äktenskap är inte något man ser med blinda ögon, de berättade att man blev utslängd från skolan om man skulle bli gravid. Vissa kyrkor slängde ut en från församlingen också. Samtidigt är det olagligt med abort så lösningen för många som fick barn tidigt var att helt enkelt föda barnet och sen lämna han/hon någon stans som i en toalett på en offentlig plats. 
 
De berättade också hur de blev slagna i skolan av lärarna om de gjorde något fel. När jag frågade om deras föräldrar vet om det och vad de tycker om det hela svarade de bara att det inte var något de pratade om hemma och att till och med deras föräldrar slog dem. Det var som inget konstigt med det. Men alla tanzanianer i min grupp var överens om att det funkade inte, att slå de för att de inte skulle göra fel igen, och att de inte skulle slå sina framtida barn.
 
Men det var mycket vi tyckte samma om också. Jag hade många samtal med tanzanianerna om musik och filmer och serier. Vi upptäckte snabbt att vi faktiskt såg på samma filmer/serier och lyssnade på samma musik. I alla fall de som bode i större städer och hade det lite bättre med pengar och tillgång till internet.
 
Given & Gladness - Per & Melki




Matilda

Wow va fantastiska bilder!



KORT INFORMATION:
Design och foto:
» Jag har gjort min design själv
» Jag redigerar mina bilder i Camera raw och Photoshop CS6
» Läs om min kamerautrustning HÄR


Övrigt:
» Du kan alltid mejla mig om det är något, svarar så fort jag kan! -> fannyfredrica.blogg@hotmail.com
» Snälla, läs inlägget innan du frågar vad jag har gjort idag osv.
» Kommentera snällt! Både mot mig och andra som har kommenterat!


Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (syns ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0